Är det någon vits att tro på Gud?
Eftersom inga frågor kommit in än så svara vi på frågor som vi stjäl från andra själavårdare. Dock ändrade jag nu namnet som stog med.
Fråga:
Jag har vuxit upp i ett hem där tro och kyrka alltid varit närvarande. Vi lärde oss tidigt att be och gå på gudstjänst på söndagar. I dag är jag 35 år och har aldrig varit osäkrare. Livet har inte varit så lätt, men jag har alltid vänt mig till Gud om hjälp, bett och hoppats. Jag kan dock inte säga att jag faktiskt har hört eller känt att Gud svarat på mina böner. Utan jag tycker att jag har kämpat på i egen kraft. Utan Guds ingripande. Och nu börjar jag verkligen tvivla, det gnager och skaver. Är det någon vits med att tro på Gud om man inte känner hans närvaro? Ann O. Nym
Svar
Det kommer en dag i Alfons Åbergs liv då han inser att Molgan bara var på låtsas. På grund av den grundliga indoktrineringen från din barndom så har det altså tagit 35 år för dig att växa ifrån din låtsaskompis och nu känner du obehag.
Du måste nu själv ta kontroll över ditt öde och det är inget litet ansvar. Att hita sin egen plats i alla sammanhang är något vi människor försöker göra för jämnan. Ibland har man helt enkelt ingen plats i det givna sammanhanget utan måste skapa sig en sådan. När man inte hittat något så har man vänt sig till olika mallar som man kan välja mellan för att definera sig själv och navigera i livet efter. Det kan vara att vara kristen, muslim eller linuxanvändare. Hur som helst så finns det sällan ett enskilt svar som kan hjälpa dig i alla de komplicerade sammanhang som utgör vårt dagliga liv. Att be till en Gud om hjälp är att ta den enkla vägen ut och den leder dig rakt fram utan förändring.
Som du skriver så har du kämpat på utav egen kraft. Det har troligen tagit dig en del på vägen, men då du lagt energi på att be till gud om hjälp och hoppats att den skall komma så har du troligen kämpat på rätt halvhjärtat. Omfamna hela ditt ansvar över ditt liv, det är skrämmande, men insikten kommer skärpa dig och du kan nå större resultat än du någonsin kunnat göra genom att prata med en låtsaskompis. Kom ihåg att bara för att du tar ansvar betyder det inte att du måste känna dig skylldig och må dåligt över saker som gått snett. För även om du inte skall skylla allt som händer dig på andra (Gud, Mamma, Din Våldsamme kärlekslöse make), så kommer du ingen vart med att må dåligt över något som kanske inte har legat helt inom din kontroll
Om du känner att du behöver någon annan att prata med, så diskutera med din hjärna, den har nog saknat dig i alla dessa år. Ställ frågor till dig själv om dig själv när du kommer till svåra vägskäl i livet. Vad gör mig glad? Varför kände jag så? Var jag egoistisk/egocentrisk eller hade jag rätt att känna mig arg?
Om du så objektivt och konstruktivt som möjligt besvarar liknande frågor kan du lättare navigera genom havet Livet.